Det var bättre förr

Det var bättre förr… nä så gammal och gaggig kanske jag inte ska vara men jag vill berätta lite om en känsla av nostalgi som jag fick uppleva förra veckan då jag besökte Friends Arena i Stockholm och lyssnade på Guns N Roses…

Snabbspola bandet bakåt till 1991. Med andra ord ett hopp bakåt i tiden med drygt 26 år. Artister som Bryan Adams och Paula Abdul toppade hitlistorna och CD-spelaren var årets julklapp. Jag satt i mitt pojkrum och höll min första CD-skiva i handen som jag precis fått i julklapp av min storasyster Ingela. Skivan hette Use Your Illusion 2, med gruppen Guns N Roses. Då hade jag ingen som helst aning om vad som väntade mig. Jag hade dittills aldrig hört talas om den här gruppen men tyckte att deras logga (med pistoler och rosor) verkade lite tufft och häftigt.

Jag minns att jag satte den fortfarande inplastade CD-skivan under min näsa och andades in.
– Ah, det är alltså så här en ny CD skiva luktar, tänkte jag.

Plasten revs av (efter mycket krångel) och skivan åkte in i den lika nya CD-spelaren. Allt därefter är magi och numera nostalgi för mig. Första låten på skivan var en låt som hette Civil War. Helt magiskt, jag hade aldrig hört något liknande. Om det här är hårdrock så kommer jag aldrig lyssna på något annat, sa jag då. Vilken röst han hade den där Axl Rose! Därefter gick den där stackars skivan på repeat dygnet runt. Jag var fast. Guns N Roses var mina nya idoler och jag hade gått och blivit hårdrockare.

Mamma ledsnade på musiken

Efter några dagar var min mamma less på att höra samma röst och låter om och om igen och gav mig pengar till att köpa en ny skiva. Jag åkte in till stan och in på Åhlens som då var störst i stan på CD-skivor. Jag letade bara efter en sak – och den som söker skall finna… Där var den… Use Your Illusion 1 med Guns N Roses. 129 kronor senare var den min. Och tro det eller ej, men den här skivan var minst lika bra! Här hittade jag den låt som än idag ligger mig nästan varmast om hjärtat nämligen November Rain. Den låten var 8:58 min lång. Men även den snurrade sedan oavbrutet på repeat. I några år. Jag tror mamma tillslut tyckte att den var okej.

För mig blev Guns N Roses mer än okej. De blev dem som jag ”umgicks” med stor del av min uppväxt då jag låg hemma i sängen och lyssnade på deras musik och drömde om att också bli hårdrocksstjärna och få dejta supermodeller. (Axl Rose var under en tid gift med supermodellen Stephanie Seymore.)

November Rain på 90-tals discon

Alla killar i skolan lyssnade hellre på bandet Metallica som var liksom lite tuffare och coolare tyckte alla. Jag fick lite gliringar för att jag var ”Guns N-fan” men det stod jag för. Stolt.

För hur det än var så när det väl var disco ville alla killar dansa med den snyggaste tjejen till sista dansen. Inte för att det var sista dansen utan för att det oftast var lååååånga November Rain som spelades som sista låt. Att få chansen att hålla om snyggaste tjejen i nästan 9 minuter ville ju alla. Så innerst inne tror jag att alla var Guns N Roses fans.

(För er yngre som inte vet vad ett 90-tals disco är så kan ni slå upp det i en historiebok. Det kommer att stå något i stil med ”Disco; en plats där nervösa men uppspelta vattenkammade killar i jeansjackor stod uppställda längs väggarna och tittade på fint uppklädda tjejer med tuperad lugg och permanentat svall.)

Okej, vad jag vill ha sagt är att Guns N Roses var mina ungdomsidoler och deras musik har ändå sedan den där första skivan för drygt 26 år sedan, levt kvar inom mig.

Som tur var så räckte det för mig att se upp till deras musik. Deras leverne var dock inget som jag tog efter och efter en massa interna bråk, drogskandaler och ständiga slagsmål så splittrades Guns N Roses. Som grupp försvann de i mitten av 90-talet och de spelade sedan aldrig mer ihop.

Tills förra året…

En efterlängtad comeback

Förra året annonserade Guns N Roses att de skulle efter 20 års tystnad skulle återförenas och göra en comeback och turnera runt hela världen igen. Gissa om jag tände på alla cylindrar! När väl biljetterna släpptes tog det mig 8 minuter innan jag hade lyckas köpa mina biljetter. 4 minuter senare var det slutsålt på Friends Arena…

30 juni 2017 blev det historiska datumet. Dagen då det mytomspunna och numera legendariska bandet Guns N Roses intog Stockholm. De kom, de sågs, de segrade. De var helt överlägsna!

Efter en lite trög start på spelningen så släppte allt när man hörde introt till ”Welcome to the Djungle.” Då väcktes publiken till liv och därefter var det drygt 3 timmars uppvisning i hur riktig hårdrock ska låta.

Jag läste lite recensioner efteråt och jag har också hört många säga att det var lite för många gitarrsolon och en lite för lång spelning. Äh, mesar säger jag! Då är ni inga riktiga hårdrockare. Det här var njutning i 3 timmar som man har väntat på i över 20 år. Då kan man stå ut med att spelningen är ett gäng timmar. Sova och vila öronen kan man göra sen. Så tuff och hårdrockig är jag. =)

Men väl hemma igen har jag försökt att återge så mycket som möjligt till min 10-årige son. Jag har förklarat att Guns N Roses är så mycket bättre än någon ny artist som kommer fram idag. Det görs inte sådan här musik längre.

Det var helt enkelt bättre förr!

För det är så det känns…

Man vill gärna minnas tillbaka till en tid då man tyckte att man själv var på topp och när minnen väcks till liv genom något som man upplevde positivt då, ja då är det enkelt att känna att allting var bättre förr. Så är det med allt. Det kan röra sig om jobbet, eller lika gärna TV-serier. (För än idag har det väl inte gjorts någon serie som är bättre än Dallas?!)

Nä nu ska jag inte fastna i att allt var bättre förr. Sån är inte jag. Fast vissa saker kanske ändå var bättre förr?…

Vad tycker du? Vad var bättre förr enligt dig?

/Daniel

 

PS. Om du funderar på att hyra Friends Arena någon gång och fylla den med 55 000 personer men är lite osäker på hur du stänger Friends framåt småtimmarna, så är mitt tips… Spela Paradise City på högsta volym. Det funkade bra för Guns N Roses! DS.

Kommentarer

kommentarer

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/f/4/8/danielantonsson.se/httpd.www/wp-includes/comment-template.php on line 1440 Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/f/4/8/danielantonsson.se/httpd.www/wp-includes/comment.php on line 879 Fatal error: Uncaught Error: Cannot create references to/from string offsets in /customers/f/4/8/danielantonsson.se/httpd.www/wp-includes/comment.php:884 Stack trace: #0 /customers/f/4/8/danielantonsson.se/httpd.www/wp-includes/comment-template.php(1444): separate_comments('') #1 /customers/f/4/8/danielantonsson.se/httpd.www/wp-content/themes/optimizePressTheme/themes/3/single.php(74): comments_template('/comments.php', true) #2 /customers/f/4/8/danielantonsson.se/httpd.www/wp-includes/template-loader.php(74): include('/customers/f/4/...') #3 /customers/f/4/8/danielantonsson.se/httpd.www/wp-blog-header.php(19): require_once('/customers/f/4/...') #4 /customers/f/4/8/danielantonsson.se/httpd.www/index.php(17): require('/customers/f/4/...') #5 {main} thrown in /customers/f/4/8/danielantonsson.se/httpd.www/wp-includes/comment.php on line 884